Sida:Stockholm, Del 3 (Elers 1801).pdf/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
146


by; Gårdsängens afkastning, har årligen, till omkring 20 sommarlass hö, sig bestigit.

Om Nygårds-ängens läge, förekommer uti räkenskaperne, hvilka angående Ladugårdarne, börja med 1548 och sluta med 1614, ej någon närmare uppplysning: den upptages i räkenskaperne, ifrån och med 1548 till och med 1567, hvarefter en ny äng uppkommer, under namn af Kärreängen: till ungefär lika afkastning med den förra, af circa 50 Sommarlass hö, årligen; hvaraf synes kunna slutas, att Nygårds-ängen, och Kärrängen, varit hvar med annan förenade. Af antekningen 1598 inhämtas, att gamla och nya Ladugårdarne haft, hvar för sig, 6 särskillte Kärrängar.

Löfbohagen upptages som äng ifrån år 1552, till 1561, hvarefter den varit till oxabete nyttjad, och beskrifves år 1562 att ligga emellan Brunsviken och nya Ladugården.

8. §.

De till gården Helgans-Ledaren hörande ängar, uppräknas år 1549 under namn af Storängen, Skeppar Olofs äng, Lillängen och Oxebergsängen; åren 1550, 1551 och 1552, uteslutes Oxebergsängen och inkommer i dess ställe, Uglaskjuls-ängen; år 1556 och derefter upptages Helgans-ledernet, för både gamla och nya Ladugården, utan specification af ängar; men Uglaskjuls-ängen likväl särskildt, för den sednare; åter 1587 och derefter, anföres att Ladugårdarne haft, hvar sin äng, kallad Helge-ands eller Skeppar Olofs äng; men Uglaskjuls-ängen, under namn af lille eller Ugleängen, åtföljer nya Ladugården, och anmärkes 1598 särskildt, att Skeppar Olofs ängar voro 2:e, en till hvardera Ladugården.