Af allt detta inhämtas, att Ladugårdarnes ägor, uti åker, äng och hagar, innefattat, ej allenast allt det, som ännu för Kongl. Djurgården och innom dess staqvet beräknas; utan jämväl Ladugårdslandet, som Staden i Drottn. Coristinas tid erhöll; samt allt det som ifrån gamla Ladugården, till Norr tull, år 1670, till Staden donerades; jämväl ock alla de ägor, som nu för tiden till Frescati och Ålkistan höra; på hvilken sida Ladugårdens område, således gådt till Bergshammars egendomen; men hvad tid, Ladugårdarne alldeles upphört, kan utaf räkningarne, som icke eller för alla åren, äro att tillgå, ej med visshet intagas.
12. §.
Reductions-Contoirets Handlingar, gifva tillkänna, att Ladugårds åkrarne, uti Öfverste-Marskalken Gr. Gab. Oxenstiernas tid, blifvit igenlagde till mulbete.
K. Carl X. lät i sin tid upprätta dessein till en lustgård på Walmars-ön, och utfärdade derom en Instruction för Architecten Jean de la Vallée (som sedan blef Embets- och Byggnings-Borgmästare i Stockholm) dat. d. 3 Junii 1658. Den innehöll i 2. §. att på Waldemars-ön skulle efter deruppå gjord dessein, en lustgård förfärdigas; låtandes han afjämna, förhöja och mura emot jorden, der som afsatser komma; gräfva dammar, införa springande vatten, till fontainer och grottors förfärdigande; plantera trän och annat sådant, som till samma Lustträgårds exeqverande, reqvireras; och hela verket låta instänga; såsom ock låta hugga advenuër igenom skogen, der som behöfves och med trän besätta och plantera låta, m. m. (Stiernmans P. och Com. Hand. v. 2 p. 880).
