darholmen icke bäras några facklor, utan i det stället vid instundande vinter, så många lanternor på vissa distancer uppsättas, som kunde göra tillfyllest att upplysa gatorne, och skulle derföre private som der ägde hus, anskaffa en del af sådane lanternor, nemligen för Bengt Oxenstiernas, Johan Gab. Stenbocks, Kurkens och Landshöfd. Posses, såsom de större hus, tillsammans 10 lanternor, och för de mindre, såsom Berndes, Rosenhanes, Cammarherren Sparres och Commiss. Ehrenfelts, tillsammans 6 lanternor: och ville K. M. besörja att lanternorne vid K. M:ts hus samt Riddarholms kyrkan och bron, med det forderligaste skulle blifva uppsatte.
År 1719 d. 7 Decemb. befalltes att lycktor skulle uppsättas på Norrebro. Om en allmän inrättning af lysande lycktor på husen i Stockholm, rådplägade husägarne 1747, och Kongl. förordningen derom utkom d. 12 Jan. 1749. Denna inrättning tog sin början d. 20 Sept. nyssnämde år och en ny utprickning för lycktorne, skedde 1759.
Facklors bruk förböds allmänneligen i Stockholm d. 25 Nov. 1725, och d. 23 Dec. 1747; men som Hofstaten lika fullt brukade facklor; så blef i anledning af Öfverståthåll. skrifvelse derom till K. M., svar och bref till Öfverste Marskalken d. 4 Mart. 1757 utfärdadt, om förbudets i ackttagande. Nu hvilar en så gammal författning.
Likbärare med deras Ålderman, var en inrättning, som tog sin början 1731. Året derpå d. 21 Nov. fingo Kyrkorne en uteslutande rättighet att hålla Likvagnar. I Sverige hade förut varit visse Likbärare, och läses uti 1629 års Prot. d. 22 Sept. ”Huru Ståthållaren Lars Skytte var inkommen och berättade, huru 2:ne af Likdragarne voro döde, en sjuk, och att de öfrige intet längre villja draga liken. Den bäste Sämskmakaren vore då död blefven,
