prydeligare bebyggande; enligt flere K. bref och förordnanden, utan ock i betydelig måtto deltagit, i Rikets allmänna ärender, hvarom här ock något må nämnas.
Borgmästaren i Stockholm var en ibland de 40 Sveriges röstägande, som enligt Calmare Unionens förklaring, ifrån Sverige skulle, vid förefallande händelse, förrätta Konunga-valet i Calmar, för de 3 Nordiske Riken[1].
Under den olyckeliga Unions-tiden, då Sveriges valrätt oacktad, Danske Konungarne sökte, med våld och list, inkräkta Sveriges Thron och Rike, berodde det ofta, på det rådande tankesättet i Hufvudstaden, och den tillgifvenhet de ägde hos Magistrat och Borgerskap, till vinnande hvaraf, många tillökte friheter och Privilegier låfvades och meddeltes.
Hufvudstaden var i det betydeliga anseende, att Borgmästare och Råd samt Menigheten 1501 tillspordes, genom bref af de i Wadstena församlade Rikets Råd, huru de ville förhålla sig, i anseende till K. Hans, hvilken R. Råd uppsagdt all tro och lydnad, sedan han icke hållit sin Försäkran och Calmare Recess; hvarom R. Råd i ett ytterligare bref begärade, att om 2 dagar få veta Stockholms Stads tankar, och om de ärnade hålla Staden öpen eller tillsluten för dem; påminnandes huru de tillförene myndelige tillsagt, att lefva och dö med R. Råd, samt obrotsliga blifva vid Calmare Recess[2].
Denna Magistratens myndighet och anseende, bestyrkes äfven af sjelfva Christierns hämd och grymhet, som att stadga sitt tyranniska välde, på
