nungens Slägte-vapen, skulle utmärkas. Palmsköld förmäler att Norra Förstaden haft 2:ne Sigiller; samt att de efter en Annotation uti Norra Förstadens Upbördsbok 1635, skola vara förärade till S. Clarae Kyrka[1]. Vallin l. c. säger, att ock Förstäderne i Stockholm hafva sina egna Sigiller; hvarmed dock Domstolarnes eller Kämners-Rätternes på Malmarne torde vara ment. Södra Kämners-Rätten hafver 2:ne Sigiller: det större, St. Erichs krönte hufvud i en sköld, med omskrift: Stockholms Södre Ciämner-Rätts Sigill; och det mindre, samma Vapen, med omskrift: Stockh. Södre Förstads Kämner-Rätts Sigill.
Här må ock intagas hvad Vogels förut åberopade Charta, derom innehåller: Stadens vapen och älldsta Sigill, (heter det) är St. Erichs hufvud, med en kostelig Krona beprydd, som af Stadens gamla mynt pröfvas kan. Med detta Sigill verificeras pass, vidimationer m. m. och mäst det som Utrikes går. Det mindre är en Krona, hvilket brukas uti Judicial-acter och Domsaker. Det tredje och största är Stadens klämma, deruti trenne Torn äro; brukas när Staden med främmande Republiker och Städer, något i Contracter, eller annat hafver att beställa; item uti vigtiga saker, Inrikes. Men på hvad tid och af hvilken orsak, Staden hafver begynt att bruka, desse 2:ne andra Sigiller, är af Stadens handlingar icke kunnogt; emedan Rådhuset, så väl som Staden, varit vådeldar underkastad, och i synnerhet 1419, då Privilegier, Protocoller, Handlingar och Antiqviteter, blifvit uppbrände och förkomne.
Det Sigill, som här kallas Stadens klämma, och efter Peringskölds tanke, torde rätteligen böra anses, för Stadens första Sigill, är efter Vogels
- ↑ Wittingh, Jacobs minne, p. 13.
