Garnizons-Regementernes Inqvartering, med Hof- och Stall-Staterne, samt de i Stockholm tjenstgörande Officerare af Lif-Drabante-Corpsen och Fortifications-Staten; har varit Staden till en så betungande kostnad, att den gifvit anledning, till många deröfver anförde besvär.
K. Gustaf I:s Mandat d. 6 Maji 1557 och K. Erich XIV:s Confirmation derå d. 12 Apr. 1563, ålägger endast dem som bruka Borgare-Handel och Näring, Stadens tunga, med vård, skatt, dagsverken och gästning. På andragne skäl, att mantalet af Borgare, för den stora tunga, de hafva af kneckterna, som till dem omlagde varda, och de till kost och säng hålla, årligen förminskades; förskonte K. Sigismund Stockholms Borgare, för samma Knekte-Håll och Gästning, dock att Staden derigenom icke måtte med tillbörlig och nödvändig Vackt och vård blifva förvarlöset och försummet. (K. Sigism. stadga d. 13 Julii 1594). Stadslagen 1618 stadgar: alla skullu the vård och vaku i Stadenom gjöra, som byamän äro och burskap utgifvit hafva. Enligt Dr. Christinas Privilegier d. 10 Mart. 1636, skulle alla som idkade Borgerlig näring, utan afseende på stånd, draga Stadens tunga och börda. Drottningen låfvade ock i Resolut. d. 1 Julii 1642, med det forderligaste som möjeligt var, att afskaffa ock upphäfva den frie Inqvarteringen, och Borgerskapet derföre lisa och förskona. Att Borgerskapet icke måtte med Inqvarteringar öfver skäl och nödtorft besväras, skulle af Krigs-Collegio, på det folk som Inqvarteras, och på betjente, under Hof-Staten, visse rullar inskickas och till Magistraten inlefvereras, och deruti så procederas, att allt öfverflöd i sådan Inqvartering, måtte betagas. (Ref. d. 18 Dec. 1661). Till öfverseende af desse inqvarterings-rullor, skulle vissa
