skulle inrättas, efter antalet af famillierne och hushållen; men ej efter husen; hvarvid Magistraten hade att i ackttaga, en tillbörlig proportion, i anseende till de uti små hus, inrymde flere fattiga hushåll och familler.
Härom utkom ett Reglemente d. 2 Apr. 1729, enligt hvilket Politie-Collegium ålåg att besörja, indelningen af denna Vackthållning, efter husens ordning, som borde numereras, och skulle vissa tillförordnade Rotmästare hafva reserve-Karlar tillreds för dem, som försummade att utskicka Brand-Vackt, af hvilka följande dagen 16 öre S:mt för hvarje uteblifven Vackt, skulle utmätas.
Huru denna Vackt var faststäld, till 86 man hvarje natt, nemligen 24 i Staden, 32 på Norremalm och Blasieholmen, 8 på Ladugårdslandet, 2 på Kungsholmen och 20 på Södermalm; med hvad mera till i ackttagande var utstakat; såsom att 2 och 2 skulle följas åt, den ena med en skramla i bältet och en handbåtshake, och den andra med en yxa och ett läderämbare och vid mörka nätter en liten lyckta[1]; att inga Poikar eller Qvinfolk, skulle dertill få brukas; att denna Vackt skulle hålla sig tyst på gatorne, utan ras, skratt och sqvaller, samt med det än brukeliga rop, gifva tiden tillkänna, vid hvarje timma; kan af åfvannämde Reglem. intagas.
Denna sålunda inrättade Brand-Vackt, började d. 2 Julii 1729 sin patroullering, och hus-numrerne d. 10 i samma månad att anstryckas. Samma tid incasserades en frivillig afgift, en gång för alla, af samtelige husägare, till Brandredskapens i
- ↑ Den i senare tider antagne Brandvackts-Saxen, i stället för yxan och ämbaret, finnes i koppar stucken i en Fransysk Resebeskrifning, såsom ett besynnerligt och för den resande okändt vapen.
