Att Stockholm varit en känd Handels-ort, redan på 900-talet, som Björner förment; förekommer så mycket mindre troligt; som Stockholm först i Knut Erichssons tid, kan anses, som en ringa och obetydelig köping, dit Sigtuna Borgare, omkring 1187 flyttade ifrån deras då uppbrände och förstörde Stad.
Genom Lybecks och Hamburgs ingångne förening 1241, att gemensamt freda Öster- och Nordsjön, för Sjöröfvare, till en gemensam och säkrare Sjöfarts- och Handels idkande, eller det så kallade Hanseatiske förbundet, som tid efter annan biträddes, af flere kring nämde haf belägne Städer; öppnades först tillfället till en mera utvidgad Handel i Norden, som innan Stockholm anlades och äfven sedermera bestriddes af förenämde Städer och Wisby i synnerhet: men om Handeln den tiden på Sverige, kan man dock icke göra sig någon stor tanka, då behofven voro ganska inskränkte; Städerne af föga betydelighet; få grufvor utom Koppar-berget och Sahla Silfver-grufva upptagne, och all Slögd, nästan okänd.
Hvad Historien i senare tider förmäler, om Sveriges Handel i allmänhet, angår ock Stockholm tillika; såsom om Hanse-Städernes inkräcktade förmåner; deras inflytelse på Sveriges öden och Politiska händelser; om deras tullfria och med mycken benägenhet ansedde införsell af salt, vin, öl, krydder, matvaror, kläden och tyger, samt träd- och jord-frugter; emot Svenskt järn, silfver, koppar och bly, tiära, timmer och allehande foderverk, m. m.
Uti Riks-Föreståndaren Birger Jarls bref, af den 22 Julii 1261, gafs Hamburgarne lika frihet med Lybeckarne här i Riket[1].
- ↑ Nämnes i Rhyzelii Biskops-Chr. af den anledning, att R:s Biskopar, underskrifvit samma bref, p. 293.
