hämta, icke allenast landets nödvändiga behof, utan ock öfverflödet; samt genom en förmånlig frackt handel, uti en enskild vinst, bereda allmän båtnad; bör man ock fästa någon uppmärksamhet, gå Rederiernes och Handels-Flottans tillväxt. Af Commerce-Collegii berättelse, om Commerce-sakernes beskaffenhet, af d. 22 Maji 1697, inhämtas att Stockholm då ägde 79 skepp af de större, som kallades värbare och 150 af de half-frie, som ock till utländsk seglation kunde brukas; hvaraf frackterne kunde beräknas till 4 à 500,000 R:dr årligen, utom den förmån, af sjöfarit manskap; bestigande sig till öfver 4000 Båtsmän, och deribland icke en sjettedel främmande[1]. Den beviljade nederlagsfriheten på salt och vin, som ur första handen, med Svenska skepp infördes, upphjelpte Handeln i gemen och befrämjade sjöfarten i synnerhet. Efter ett långvarigt krig, bestod hela Rikets Handels-Flotta 1723 af 100 fartyg, af 4984 läster; då större delen af Rikets export och import, bestriddes af utlänningar. År 1749 ägde Rederierne i Stockholm, 82 skepp af Ek, nemligen 62 st. af åtskillig storlek, under och af 100 lästers drägt, 16 emellan 100 och 200 läster, 4 emellan 200 och 300 läster, och af furu 116, neml. 69 af åtskilliga slag och af 100 lästers storlek; 31 emellan 100 och 200; 13 emellan 200 och 300, och 3 öfver 300 lästers storlek, efter John Classons uppgift[2]. År 1785, räknades åter Handels-skeppen, till 230 st. (Fischerström om mälaren). Att Stockholms sjöfart i skydd af neutraliteten, i en betydande måtto åter upplifvades, i början af 1790, intages äfven deraf, att nästan alla stora Handels-
