Till Levantiska Handelens inrättande, vidtog K. Carl XII. den anstalt, att Johan Silfvercrantz[1] genom resor i Turkiet, skulle samla nödiga underrättelser, om hvad till en sådan Handels etablerande, kunde erfordras.
Turkiske Kejsaren hade tillåtit de Svenske en obehindrad Handel i sina Stater; men detta kom icke vidare att påtänkas, förr än på 1730-talet, för krigsoroligheter skull och andra Rikets bekymmer och vanmagt. År 1729 slöts fred med Algier och en Handels-tractat med Ottoman.Porten d. 10 Jan. 1737. Ett allmänt Privilegium på Levantiska Handeln, på 10 år, utfärdades d. 20 Febr. 1738, med förmån af nederlags- och tull-frihet. En Svensk Consul tillsattes i Smirna, och fond af 2 tunnor guld samlades, fördelt i 400 actier, hvardera af 1500 d:r K:mt. Denna nya Handels-gren sträckte sig i synnerhet till Smirna; men var obetydelig. Ett nytt Privilegium utfärdades för Levantiska Compagniet, d. 15 Jan. 1748, med förut beviljade förmåner och en uteslutande Handels-rättighet, samt ökad tull-frihet, på stång-järn, till 3000 Skep:d. — Handeln aftog dock årligen och upphörde alldeles, då den 1757 d. 10 Jan. förklarades för allom fri och öppen. Compagniet uppgaf sin förlust till 14 à 15,000 plåtar, ehuru det njutit mera i tull-friheter, än hela Compagniets fond var[2].
År 1731 d. 14 Jun. meddeltes Commissarien Hen. König och Compagnie, K. M:ts Privilegium uppå 15 år, att inrätta en fart och Handel på Ost-Indien, till sådane hamnar och orter, hvarest alla Europeiske nationer, idkade fri och öppen handel.
