hafva författningar, tid efter annan, blifvit vidtagne, ledande dels till ordning och säkerhet för de sjöfarande, dels ock till deras uppmuntran och bibehållande vid Inhemske seglationen[1]. I sådant afseende, är 1748 års Reglemente för Coopvaerdie-Skeppare och sjöfolk, utfärdat, samt närmaste vården stäld under ett Sjömanshus, som efter samma Reglemente, borde hållas i Stockholm, och vara gemensamt för hela Riket. Denna inrättning, tog ock härstädes samma år sin början; men sedan alle andre Stapel-Städer, enligt förklaringen öfver 1748 års Reglemente, af d. 4 Aug 1752, och K. br. af d. 16 Jan. 1754, fått tillstånd, att hvar för sig göra enahanda inrättningar, samt att i sådant afseende sjelfve få disponera, de hos dem inflytande medel, så hade 1796, redan 38 Stapel-Städer i Riket, sine egne Sjömanshus.
Svenske Sjömän vid Coopvaerdie-farten, hafva i olika tider, förhållit sig olika, till antal och styrka; äfven som Handels-Flottan, i anseende till skeppens storlek och myckenhet.
Vid slutet af K. Carl XI:s Regering, skola 4000, till större delen infödde Sjömän, vid Coopvaerdie-farten varit sysslosatte; då Stockholm skall ägt 79 värbare Handels-fartyg, samt 150 mindre, hvilka äfven nyttjades till utrikes Seglation; hvarigenom Rikets vinst endast af frackter, beräknades till 4 à 500,000 R:dr årligen; enligt Com. Collegii underd. berättelse, vid K. Carl XII:s tillträde till Regeringen d. 12 Maji 1697. Vid återvunnen fred efter det påföljande långvariga och olyckeliga krig under K. Carl XII, funnos i Riket icke flere än 7 fartyg öfver 100 lästers drägt och något öf-
- ↑ Man har vid denna beskrifning, äfven gagnat Ass. Widegrens berättelse, om Sjömanshusen i Riket; uppläst i K. Com. Coll. i Dec. 1796.
