de, och under samma tid 380, genom sjöskador, gått förlorade, samt 240, till främmande Nationer sållde; utgörande således tillsammans, 620 förlorade och sållde fartyg, om 39,796 läster. På dessa 10 år, hafva 1153 Sjömän och deraf 511, Krigsåren 1788, 89 och 1790, blifvit döde, samt 739 rymt, som per medium, gör 74 om året; hvarvid förtjenar anmärckas, att då af det ungefärliga antal, till 6 à 7000 Sjömän, som Riket under kriget ägde, knappast ⅕ del kunde användas i Handelsfarten, såsom deras egenteliga yrke; hafva ändock ej flere än 133, under kriget afvikit, och således ett mindre antal, än de föregående 3:ne åren, då 344 öfvergingo till främmande Nationer.
Svenska Sjömannens beredvillighet, när han till Rikets tjenst påkallas, kan slutas deraf, att öfver 4000, begåfvo sig under kriget, uti frivillig tjenst, på Örlogs-Flottorne, och finnes af förtekningarne, öfver utdelte prismedel, att af förhyrt folk hade 2692, endast på Skärgårds-Flottan, varit tjenstgörande, uti affairer emot fienden; hvilket äfven visar, hvad betydeligt biträde, till Rikets försvar, utan Kronans kostnad, i fredliga tider, Handeln och Sjöfarten förskaffar.
Men att återkomma, till Stockholms Sjömanshus-inrättning i synnerhet, såsom stadgad uti Reglementet af d. 30 Mart. 1748; så inhämtas så väl af dess VI artikel, som flere tid efter annan utfärdade Kongl. bref och förordnanden; huru som Sjömanshus-Directionen blifvit ålagdt, att hafva specielle befattningen, med den delen af Sjömanskapet som i Handelns tjenst nyttjas vid utrikes sjöfarten; att besörja ordning och säkerhet vid förhyrningen, så att hvar och en rätt sker, äfven i anseende till ägande insigt och erfarenhet; att afhjelpa mindre
