cob von Utenhoven, d. 14 Jan. 1649; icke allenast privilegium, på Siden- och Yllefärgeri, samt Sidenväfveri; utan ock, jämte verkhus, 17,000 R:dr till skänks, med löfte på flere tusen R:drs lån, när det skulle behöfvas. Ytterligare blef honom tillåtit, att hålla öppen bod, med sina tillverkningar, efter de Handlande ville tvinga honom, vid försäljningen, till ett ringa nedsatt pris. Oacktadt så stora uppmuntringar, finnes Sidenväfnaden icke hafva haft, någon synnerlig fortgång[1]. En Carl Godefroi anlade väl ett Silke- Ull- och Linne-färgeri 1692; men Siden-Manufacturiet, som stått under Magistratens försorg i Stockholm, ville icke bära sig; utan åtog sig Köpmännerne att drifva det samma; då K. tillät, d. 13 Decemb. 1694, att genom Auction få försälja, de sidentyger, som vid detta verk fabricerade, men oförsålde vore. En Arnold Ziese, fick privilegium på ett Silkes-hus upprättande, d. 6 Maji 1712 och Diedr. Blom, på Silkesrederi och Sidenstofter, d. 4 Apr. 1717; men någon betydande Siden-Fabrik i Stockholm, finnes icke vidare nämd, i denna Slögdens första tidehvarf.
Klädes- och andra Ylle-Fabriker såsom mera nödvändiga, tyckes ehuru med saknad af inhemsk rudimateria, hafva haft mera framgång. En Anders Slorff, fick af Dr. Christina, både privilegier och ett tillräckligt utrymme på Munklägret, till ett Vantmakeri eller Klädes-Fabriks anläggande; hvar-
- ↑ Man har en berättelse, att Dr. Christina låtit inrätta en Silkes-Fabrik, uti det på Högbergsgatan å Södermalm, af ållder så kallade Silkes-huset, och låtit införskrifva en Toutin, att förestå denna Fabrik, samt att samma egendom skulle tillhöra hans afkommande så länge Fabriken underhölls. Rådman Collin som ägde en Toutin, skall i sednare tid fått detta vilkor upphäfvit, hvarefter Silkes-huset blifvit försåldt, sedan inrättningen långt förut blifvit inställd och nedlagd.
