öre, in alles 233,464 d:r 18 öre S:mt, och således vid pass ⅔ af Manufacturfonds-afgiften öfver hela Riket, som för det året utgjorde 368,799 d:r 10 öre, samma mynt.
Att i Stockholm under nyssnämde Period, de fläste Fabriker blifvit inrättade och underhållne, kan af utkomne tryckte Handlingar och förtekningar intagas.
Man har väl ifrån 1765, velat räkna början, till Fabrikernes åter aftagande och förfall. Flere missnögde med då antagne sparsamhets-principer, till Rikshushållningens upphjelpande, hafva sökt afmåla Fabrikernas då iråkade tillstånd, kanske, med allt för starka skuggor. Till och med en utländsk Författare, hafver uti en tryckt skriftvexling intagit, en beskrifning öfver det hårda öde, som träffat, And. Dalmanssons Fabrik i Stockholm, efter hans död 1768. Den bestot, säger han, af 198 stolar, 7 mölar och 3 metall-valsar, med allt tillbehör, som minst skall kostat 300,000 d:r K:mt, för hvilket hans Creditorer, efter förrättad Auction, erhöllo 6699 d:r 8 öre K:mt. Vidare berättas, att Siden-Fabrikerne i sitt flor, i Stockholm 1762, räknades till 882 stolar och 1914 arbetare, hvaraf år 1767, efter ett beständigt aftagande, blott 221 stolar vore öfrige, med 519 arbetare. Samtelige Siden- Ull- och Linne-Fabrikörer i Stockh. som 1762, hade 2157 stolar och 8007 arbetare, voro 1767 reducerade till 1010 stolar och 3717 arbetare[1].
Att häraf icke fatta den tanke, som skulle för det närvarande, allt hvad Fabrik heter, i Hufvudstaden sett sin undergång, och all den dryga kostnad hafva gått förlorad, som på deras upprät-
- ↑ Briefwechsel von A. Ludv. Schlöffer. Götting 1775, 8:o, p. 190, 191.
