öfverhand; och att nu mera än tillförene, friheten att från Landsorterne hitföra och försälja allehanda tillverkningar, skall nyttjas och missbrukas.
Kongl. Commerce-Collegium, som häröfver afgifvit Dess underd. yttrande, och hvaraf här några anmärkningar intages; förmäler att den så ofta upprepade klagan, öfver den i senare tider tillökte mängd af Mästare, saknar all grund. Långt ifrån att antalet af idkare blifvit här i Staden så tillökt, som skäligen bordt väntas, i anseende till den större förbrukning af de fläste tillverkningar, hvilken är en naturlig följd, så väl af folkmängdens märkeliga tillväxt, som en mer och mer tilltagande yppighet i lefnadssättet, har, vid anstäld jämförelse emellan de förtekningar å Verkstäder här i Staden som för år 1798 inkommit, och de uppgifter i detta ämne, som från förre tider äro att tillgå, blifvit upplyst, att, då endast någre Societeter eller Ämbeten fått en obetydelig förstärkning af medlemmar, finnes uti de fläste Handteringar ett ringare antal Mästare, än för 30 till 40 år sedan.
Ibland de få Skrå-Ämbeten, uti hvilka finnas flere medtäflare än förr, förekomma Guldsmeder och Juvelerare samt Målare. De förre utgjorde 1758—54, 1771—56 och 1798—70. De sednare eller Målare åter, voro 1758—21, 1761—24 och 1798—31. Ännu mindre hafva åtskillige andre Handtverks-idkare blifvit förstärkte. Plåtslagare voro 1758—7, 1761—7 och 1798—9. Sadelmakare, 1758—26, 1761—24 och 1798—27. Stolmakare 1758—11, 1761—10 och 1798—14. Vagnmakare 1758—15, 1761—16 och 1798—18. Den tillväxt af idkare dessa således uppräknade Ämbeten vunnit, kan visserligen ej anses vara öfver behofvet; tvärtom torde med skäl kunna påstås att närings-utvägarne för dessa idkare, såsom
