de lager ökats, och Directionen blifvit nödtvungen att uplåna medel.
Denna, såsom orsak, till verkets förlägenhet, andragne omständighet, anmälte hos K. M. Öfver-Ståthållaren Baron Sparre[1], på Directionens anförande, samt att Arbetshuset med en skuld af 2064 R:dr. 34 sk. äfven hade utom annan väfnad och spånad, sig till last liggande 6000 par charivader eller ullstrumpor, dem Directionen gjordt sig hopp om, att efter K. M:ts nådiga löfte uti skrifvelse af d. 6. Apr. 1775, få till Kronan aflämna.
Directionen okunnog derom, att denna art af Arméens mindre monderings-persedlar, icke mera fordrades, än för några få Corpser af Arméen, hade med detta lager råkat i en bekymmersam förlägenhet, till afhjelpande hvaraf Öfver-Ståthållaren hemstälte om icke K. Lifgardet och hela Artilleriet vid 1787 års beklädning måtte undfå charivader in natura.
Men att här icke uppsöka ämnen, som höra till en mera omständelig berättelse, om detta verkets hushållning, bör sluteligen med några ord nämnas; att ehuru arbetstaxan 1796 blifvit förhögd nästan till dubbelt, emot hvad den var vid Arbetshusets första inrättning 1773, hade dock arbetarne till ett vida mindre antal sig infunnit; hvilket gaf anledning till Öfverståth. Ämb:s Kundgörelse derom, den 30 Nov. 1796, äfven i den afsigt, att de tiggande skäligen måtte kunna afvisas, då brist på arbete, dem dertill icke föranleder; och att denna inrättning, såsom ett vackert efterdöme, i sin måhn bidragit, att Stockholm 24 år derefter fått ännu ett Arbetshus, som å Norremalm blifvit anlagdt, hvarom ock på sitt ställe förmält blifvit. Till tacksamt minne af Fru Karin Knipers beröm-
- ↑ Handling. i Riks-Archivo.
