hela förvaltningen, under Politie-Collegii inseende, och lämnades räkenskaperne årligen, till Hännes M:ts genomseende.
Till Capellanerne vid St. Jacob, som bestridde Själa-vården vid Drottninghuset, anslogs 200 d:r K:mt, som sedan öktes till 300 d:r, och i Johannis Kyrka byggdes en läktare, som ännu kallas Drottninghus-läcktaren, för de fattige derstädes.
Efter Drottn:s död, stadfästade K. Carl XI. Drottnings-husets inrättning i alla delar, efter Dess Stiftarinnas afsigt, och anslog dertill i Staten 4000 d:r S:mt årligen. (K. br. d. 3 Oct. 1693). Förvaltningen blef densamma, och med redogörelsen skulle Politie-Collegium inkomma till Konungen.
Härvid förblef det till 1718 och 1719 då R. R. och Öfverste Marskalken Gr. Nicod. Tessin, ålades uppsigten, i synnerhet hvad de ållderstegne Hof-Betjentes antagande angick, äfven af mankönet, som då jämväl blef tillåtit.
Inrättningen var som Ruda berättar, då alldeles i lägervall och ryckt ifrån sitt första ändamål. I början blefvo någre af hederligare stånd intagne, och när inrättningen kommit till fullbordan, steg antalet till 100 personer och deröfver; men då det öktes till 160, var det vida större än den anslagne underhålls-summan syntes medgifva, och icke att förena med första afsigten.
Konung Fredrich fann således för godt, att anförtro förvaltningen af denna Christeliga inrättning, d. 6 Julii 1721, åt Just. Cancelleren Baron Stierncrona, Öfver-Hof-Predikanten Doct. Niclas Barchius och Kyrkoherdarne i Clara och Jacob, Jöran Norberg och Nicl. Sternell, och efter dem, åt de som framdeles kommo till deras beställningar. De skulle en gång i månaden sammanträda att öfverlägga om Hospitalets tillstånd och hvad
