100
liga, och wår dageliga lefnad i medelmåttiga hus öfwergår ofta en stor Herres uti Italien. Med all undergifwenhet för wår artighet, och wåra polerade seder, wågar jag påstå, åtminstone tänker jag så för mig sjelf, at pengar äro sämst anwände til et dyrbart och yppigt bord. Där förswinna de hastigast, och en timma efter måltiden, gör det oss lika mycket, om den kostat hundra Ducater eller några öre. Jag wil nu icke ens nämna om skilnaden i hälsosamheten och den afsigt förnuftigt folk borde hafwa därpå. Kläderna komma därnäst. Kostnaden på dem warar något längre: en wacker klädnad förnöjer ögat; än mera et präktigt Equipage: men ingendera upwäcker en så hög, och om jag så törs säga, så Majestätelig idee hos andra, som en bygnad, med därtil hörande Trägårdar och andra prydnader. Italienaren sparar det wi förslösa på ofwannämde sätt; han lefwer kan ske alt för illa: ty människan går gemenligen i någon slags ytterlighet: men då han fått en summa tilhopa, bygger han därföre et Palais, och fyller det med samlingar, ur alla naturens Riken, med Konststycken af alla slag. - - - Jag tilstår at detta wore min smak om jag ägde penningar. Min ambition at lysa wore på et delicatare och äfwen helt säkert på et waraktigare sätt satisfierad. Mit Minne räckte därigenom til Efterwerlden, som kom ihog mig med beröm; då en Heliogabalus, som lefwat jämte mig, wore aldeles bortglömd, eller om hans namn blefwe bekant, föraktad och bespottad, skönt bägges depenser härflutit ifrån aldeles en och samma principe. Så låg är en Frässare, äfwen hos den Nation som sjelf öfweralt ej är fri för samma last. - - - Men det kan wäl hända at en sådan, medan han lefwer, blir mera besökt, och mera smickrad, än en annan. Le vrai Amphitrion est celui chès qui on dine.
Jag har funnit en obeqwämlighet wid wårt eljest så ganska wäl inrättade Posthus, hwilken jag nu tar
