heten göres nyttig; då blifwer han ock til allas nöje.
Brottfällige Uslingar! - - - jag ryser då jag tänker på sådanas elände: men förundrar mig högeligen öfwer deras hårdhet, som med kallsinnighet tillåta desse olyckelige människjor gå omkring uti Staden til folkets förskräckelse. Denna efterlåtenhet förnedrar ju mänskligheten. En sådan brottfällig människja kom i dessa dagar, och kastade sig utan för porten omkull wid et hus: straxt skockades folket: sorlet tiltog och en hederlig Dame som öpnade fönstret at at se efter hwad som wore på färde, blef genom åskådandet af brottfällingens faseliga ryckningar och arbetande så förskräckt, at hon swimmade af, och har altsedan måst hållas wid sängen: Hennes tilstånd försatte henne uti än widare swår belägenhet, och har man ordsak at befara, det denna förskräckelsen torde icke så lätt aflöpa.
Den brottfällige kom änteligen wid sig igen; och då wankades allmosor: Någre af pöbeln liksom prejade alla förbigående, och den sjuke människjan feck efter alt utseende mödan betalt.
Det är märkwärdigt, at dessa brottfällingar gemenligen falla på de ställen där faran
