20
Dessa olägenheter kunde ju lätt förekommas, om Båtarne hade Sonndäck. Kostnaden tyckes mig wore ej så stor, at den borde afskräcka ifrån execution af en i min tanka så nyttig idee. Jag stiger nu icke utan ledsnad och fruktan på en af wåra wanliga Roddare-Båtar. Utan at omtala alla andra olägenheter, får jag ondt i hufvudet af solhettan, och blir wid återfarten om afton wåt inpå bara kroppen, efter jag icke i warmen kan släpa en tung Kappråck med mig. Min k. Hustru, som gemenligen gör mig et angenämt sällskap, och utom dess altid åtminstone twänne gånger i weckan skal besöka Djurgården, så länge den wackra årstiden räcker, har skämt bort åtskilliga klädningar, enär et owäntat rägn upkommit, emot hwilket hon icke kunnat wara bewarad.
Ännu en anmärkning om Roddare-Båtarne. Det händer ej sällan, at Gummorne för sin större winst skul, intaga så många personer, i synnerhet då det bär ifrån Djurgården, at icke allenast alla måste sitta ganska obeqwämt, utan äfwen löpa fara at sjunka genom det at Båten är för mycket lastad. Detta har ock werkeligen skedt. Skulle icke wid hårdt straff söka förbjudas, at ej på en gång få emottaga flere än et wisst antal Passagerare? Jag wil hällre för min del gå landwägen hem, om det än wore i elakt wäder, eller ock wänta en tima längre, hällre än at risquera mitt lif,
