28
bygde, och Fattigmedlen ansloges til werkeliga uslingars räddande och underhåll. En tanka har ofta fallit mig in då jag gådt förbi wåra Fattighus, näml. at man med mindre kostnad kunde föda de fattiga ute på landet än i Stockholm.
Jag har hört sägas, at några af dessa inrättningar hafwa hunnit samla sig tämligen goda Fonder, som kunna förwara dem ifrån undergång. Men jag wille at man icke lade sig på altfor stora Capitalers hopstaplande på dessa ställen: Utom flere politiska skäl, upmuntras derigenom lättjan hos pöbelen, som gör sig säker uträkning på det rika Fattighuset, och de förmögnare mista all hug til hjelpsamhet, då de weta at Fonden förut är så ansenlig. Det sista borde icke wara något skäl hos en tänkande; men sådan är mänskligheten, sådan har hon warit, och sådan förblifwer hon.
Tag emot en fattig Landtmans klagan, Min Herre, och gif den et litet rum ibland Stockholms Oordentligheter; Jag har om wintrarne haft litet fisk och andra Landtmanna waror at sälja; om sommaren för jag förnämligast in wed. Så snart jag kommer med min wara antingen på Torget eller til Hamnen, omgifwes jag straxt af en myckenhet folk, som alla öfwerhopa mig med owett och skällsord för det jag är som de säga för dyr; de tränga sig fram, rifwa ut warorne, och öfwerfalla mig
