som en Stenbro, om icke kan hända öfwer Canalen til Riddarholmen; men wåra Efterkommande i femte och sjette led, torde dock få anledning at icke aldeles förakta sina Förfäders stoft, om wi genom några nyttiga anstalter söka förtjena deras tacksamhet.
Låt et Fruntimmer få beklaga sig öfwer en oordentlighet som i högsta måtto är stridande emot anständighets- och höflighets-lagarne. Det har händt mig icke en utan många gånger då jag gått på gatorne, at blifwa öfwerfallen, icke af gemena karlar, utan af wälklädda Herrar, som ofta midt på ljusa dagen ofredat mig med sådane ord, som jag icke en gång wäntat mig at få höra af den sämsta pöbel. Jag har ej råd, at åka i wagn, ej eller at gå i präktiga kläder och med min Betjent efter mig. Men jag har trodt mig likafullt äga rättighet at icke bli oroad. Jag har hört flera hederliga Fruntimmer, i min belägenhet, beklaga sig öfwer samma öde. Wi töras rättnu knapt middagsstunden wisa oss ute. Man tar sig friheter likasom woro wi kända för det odygdigaste lefnadssätt - - - och de som bära sig så owärdigt åt, pretendera likwäl at hållas för artiga och belefwade. Man kan lätt sluta til deras wanligaste Fruntimmers-sällskap af en så wanhederlig conduite. Förr ansåg en Cavailler för sin skyldighet at wisa en allmän höflighet, särdeles emot Fruntim-
