44
då han skrifwer: ”Man kan rättnu säga, at Stockholm är så wisst bygt på Sophögar, som Amsterdam på Pålar.” Så mycket är åtminstone säkert, at alt hwad man både skämtwis och allwarsamt kunde skrifwa om wåra Hamnars och Canalers oförswarliga fyllning, skulle blifwa föga annat än rediter af hwad, som wore 100 gånger förut sagt. Hwad är då wärdt, at agera Stads-Apostel, at stundeligen lära, truga och förmana, och ändå alsintet uträtta. För ro skul, M. H., låt se efter hos en wiss, til drycker nog begifwen, Politie-Anförwant, och M. H. skal finna inpå hans egen gård förwaras sådana margehanda afskräden, från flere år tilbaka, de där i Constantinopel skulle förorsaka Pesten. Blifwer samma man af Hyresfolket därom påmind, så grinar han däråt. Si således statueras efterdömen.
Ännu et allmännare granlåts-ärende. Tilförene war i Stockholm brukeligt, at hafwa wissa beqwämligheter up i winden. Därigenom undgicks den pestilentialiske utdunstningen som då omedelbart intog öfre luftkretsen. Nu i wåra uplysta tider har man hittat på et annat sätt. Man inreder Wins-Kamrar, för at winna hyror, ock planterar sedan afträds-rummen här och där i huset, i wråar, i källrar och under trappor. Hwad skilnad at bo i et sådant hus eller på - - - - Huru kan ock eftertankan wara så slö, eller rättare: wisheten stå så långt tilbaka och så skändeligen