Efter jag nu rört wid detta ämnet, kan jag ej undgå, at Stockholm til föga heder anmärka den obeqwämlighet alla wåra Källare och Spisqwarter in i Staden hafwa med sig, och som ej är af ringa betydelse. Rummen äro mäst allestades mörka sombra och oangenäma; sjelfwa apparencerna upwäcka redan olust och missnöje. Man sammanpackas i en Källarstuga, der Win-os, osnygghet och et ouphörligt buller sammanstämma til deras plåga som ej älska dessa slags nöjen. Få Källarmästare hafwa försedt sig med et tilräckeligt antal rum, i hwilka särskilte sällskaper kunna innesluta sig och wara för sig sjelfwa. Betjeningen är aldeles efter Rummen. Man måste ropa sig hes, och får ändå wänta wackert efter alt det man begär. En näswis och ofta full källarpojke, eller en tredsk och förnäm Jungfru hafwa ofta så när bringat mig at förswärja all källargång. Jag har i mina unga år rest genom åtskilliga främmande Länder: på många ställen har jag betalt ganska dyrt min förtäring; men Faconerna hafwa gjordt at jag mindre ångrat min utgift. I Frankrike har jag ofta med nöje sedt en enda piga serwera et bord af 50 personer, alt med den största ordning och skyndsamhet, utan buller, skrik eller confusion; här springa pigor och pojkar om hwarannan, och gästerna äro likafullt utan uppassning. Det är wist, at jag ingenstädes funnit en sådan sömnaktig drönighet och så twära maner på denna si-
