holm, ser jag en myckenhet barn, til en del nästan fullwäxte, som löpa i alla hörn, och i brist på andra göromål, lära sig bli odygdiga. Sådant är wäl alranärmast Föräldrarnes fel; men Staten borde hafwa, i min tanka, åtminstone öfwerinseendet wid upfostringen, och äga rättight at fordra, det hwar och en medlem så kan bli upfödd, at han kan bidraga til det almännas bästa. Mig tyckes, at man borde alfwarsamligen tilse, det Ungdomen icke finge wänjas wid lättja och sjelfswåld Jag menar den fattiga och ringa Ungdomen; ty de Rika och Förnäma gifwa hos oss så berömliga Exempel äfwen i detta, likasom i alla andra stycken. Man skal icke lätteligen i andra Städer i Europa blifwa warse 20 a 30 pojkar i skocken, hela dagen sysselsatte med intet annat än at spela Knäck eller Kronwägg, och därimellan slåss, träta och swärja som gamle inöfwade knecktar. När dessa på detta sättet få upwäxa, måste de merendels alla blifwa skälmar, tjufwar och bedragare; ty hwarmed skola de wäl eljest föda sig?
Jag har wågat anmärka denna Oordentlighet, såsom interesserande det almänna både på Hushållningens och Sedernas wägnar. Wederbörande tänke nu på botemedlen.
Man talar så mycket om Fuskerier i Näringar; man spanar efter så kallade Bönha-
