Sida:Stockholmska sommarnöjen förr och nu.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
164
CLAËS LUNDIN.

är till och med höjden af enkelhet. Men frisk luft har man och stora vatten i grannskapet, äfven om man inne i Vaxholms stad kryper tillsammans i små bås. Vaxholmslifvet sommartiden är för öfrigt kändt för sällskaplighet, med baler och konserter och mångahanda roligheter. Dalarö har icke Vaxholms stadslif, kan vara sällskapligt, men inskränker ingalunda den personliga friheten och njuter i ännu högre grad af den friska luftens och det salta vattnets fördelar, på samma gång som det är en fullt landtlig ort, där man visst icke saknar behagligt umgänge, men också kan få vara i fred i naturens sköte.

Stockholms sommarlif sträcker sig numera ända bort till Furusund, som är en badort med teatersalong, samt till och med ännu längre, snart kanske ända till Åland. Detta är kännetecknande för vår tids Stockholm, men hvad som är ännu mera kännetecknande och har sin vackraste sida i vår människokärleks stora bok är upprättandet af skollofskolonier för fattiga barn, stackars små bleka, magra ungar som släppas ut i skärgården och komma tillbaka brunfärgade och rödblommiga, frodiga och fullviktiga. Se det är kanske det allra bästa af vårt sommarlif, det mest välsignelserika af våra sommarnöjen!

Men sommarnöjena skola nu också göras till vinternöjen, och sommarbostäderna förändras till bekväma boningar för hela året. Det är vår tids uppfinning. Det är ej nog med att vistas på landet under den varma och vackra årstiden. Man skall bo där äfven då det är tjugu grader kallt och då snöstormarna tjuta omkring husknutarna. För det ändamålet har Djursholms fagra villastad uppstått. Och sedan ha vi fått Saltsjöbaden, hvilket namn dock tyckes tillkännagifva något mera sommaraktigt och som vi åtminstone tills vidare betraktar som sommarnöje.

Saltsjöbadens nya präktiga hotell-, restaurant-, bad- och villastad i den fagraste skogstrakt vid Baggensfjärdens friska