sociala romanen, och den skulle tilldraga sig på Hasselbacken och i Berns salong, våra sociala medelpunkter, men kanske ha sin uppränning dels i Rydbergs nedre matsal, dels i Gropen, med några lätta, men därför inte mindre djupsinniga sidosprång till Operakällaren, Lagerlunden och Kung Karl. Sedan kom jag att tänka på Strömparterren som kanske den intressantaste utgångspunkten. Just därför har jag på någon tid med allvar och uppmärksamhet studerat den förlustelseplatsen. Åh, du, jag har hela högar med anteckningar. Alt hvad vi talade om i går afton har jag skrifvit upp, hvart enda ord, må du tro. Både Karl Vilhelms och dina yttranden tänkte jag använda i min bok, och det med antydningar som klart skulle visa hvilka haft dessa yttranden.”
”Tackar! Det var ju rätt vänligt.”
”Vänligt eller inte, så är det att använda documents humains, som den franska naturalismen lärt oss ... Men nu har jag kommit på andra tankar. Jag känner mig öfveransträngd af så mycket nattarbete ...”
”Tänk, om du skulle arbeta på dagen i stället?”
”När skulle jag då få tid att studera lifvet? Går inte, min vän! Men hvarför skall man släpa ut sig med stora arbeten. Är det tidsenligt? Har allmänheten tid och lust att taga kännedom om en sådan maskin? Nej, nu ämnar jag använda mina stockholmsstudier till små utkast, lätta skildringar, på sin höjd en och annan liten novellet
