den här präktiga mattan få vi väl ta bort under cavaletton och baljan ...”
”Ta bort mattan?” utropade Hedvig. ”Kommer aldrig i fråga. Det skall väl inte se ut som hos en helt vanlig artist.”
”Hm, hm!” harklade professor Gråå igen ”Men, men ...”
”Mattan skall naturligtvis ligga där, då grefvinnan kommer.”
”Hvilken grefvinna?” frågade Viktor, som nu fick lif igen och tycktes ana något riktigt ondt anslag.
”Jo, käre du, grefvinnan Sprakenborg har varit så gratiös och lofvat att sitta för dig.”
”Var det hon som vi sågo på teatern här om aftonen?”
”Just hon, en af våra mest framstående aristokratiska damer”, förklarade unga frun med, triumferande uttryck.
”Framstående underkäk har den fulingen, det är då visst och sant. Gud bevare mig! Hvarför skall hon sitta här!”
”För att du skall göra hennes byst naturligtvis. Det har jag skaffat dig, min egen Viktor. Det är rekommenderande, må du tro. Lyckas den bysten, har du hela aristokratien till kunder.”
”Hu då!” utropade Viktor med ett så komiskt uttryck, att professorerne fingo ett våldsamt skrattanfall.
”Men Via Sistina?” tillade han och såg ängsligt på sin hustru.
