leken litet. Ännu är jag ju arbetsför och gör likväl inte en smul för min pension. Om du vill som jag, ska’ vi ordna om en föreläsningskurs här, skaffa oss goda föreläsare och låta folket få veta något mer praktiskt och äfven mer sinneslifvande än hvad den där Frimanson och den där Ovander bjuda på. Inte är det polisen som skall uppträda, utan det är medborgarne själfva. Är det ingen annan än polisen som motsäger en Ovander, så tror folk naturligtvis, att han har rätt. Nej du, vi ska’ ta i tu med saken. Är du med om det?”
”Pappa vet ju, att en ingeniör aldrig har tid med något”, invände unge Lamborg. ”Låt för öfrigt hvar och en sköta sig själf.”
”Käre gubben min, hvarför skall du bråka med det du inte har med att göra?” förmanade kamrerskan och såg missnöjd ut.
”Har jag inte med att göra!” skrek gubben något hetsigt. ”Det skall jag visa er, jag. Men som jag inte vill ha något att göra med den där Glansberg, trasgrosshandlaren, så öppnar jag en kurs här i vår egen sal. Och vi ska’ skaffa folket några nöjen också. Det gamla trähuset skall visa hvad det förmår.”
”Du är då för tokig”, sade gumman.
——♦——
