också vi karlar vara oberoende. Det är den sanna friheten, och endast den kvinna, som arbetar för en sådan frihet, förtjänar att vi förakta henne åtminstone något mindre än det öfriga kvinnokönet. Det fins lyckligtvis sådana kvinnor, de som öppet och utan ringaste tillgjordhet predika hvad pietisterna kalla köttets evangelium, det enda som är värdt att predikas. Åh, det är en vällust att se huru förskräckta brackorna himla sig öfver en sådan uppriktighet. Så fins det också små kvinnokräk som försökt resa sig mot oss och pratat så kallad moral för oss och kastat småsten på oss för att vi följt vår natur och begagnat kvinnan till hvad hon skall begagnas utan att vi varit nog dumma att låta binda oss af den där småaktiga moralen, och dessa småkräk ha slutligen insett hur dumma de varit och nu göra de afbön och äro spaka och bekänna, att de inte duga till någonting, att de inte ha någon hjärna och inte böra blanda sig i det som angår endast oss män.”
”Nå, hvad säger du om dessa kvinnor?”
”Ingenting! Jag bara intygar, att de återvändt från sina villfarelser och lärt sig inse kvinnans sanna uppgift. Vet du hvad ... jo, ju mera vi förakta kvinnorna och slunga den sanningen i ansigtet på dem, att de äro hjärnlösa små stackare som få vara glada öfver att vi vilja knyta någon liten förbindelse med dem, dess undergifnare blicka de upp till oss och kasta sig i våra armar ... Kom inte och tala om kvinnans frigörelse. Det är redan en öfvervunnen ståndpunkt.
