sätter du dig genast till arbetet och bryr dig inte om dina närmaste.”
”Ja, kära barn, bankens affärer ha tagit en alldeles oväntad utsträckning. Jag måste anstränga mig.”
Han såg trött och medtagen ut, till och med ganska gammal, fastän han ännu icke kanske var femtio år. Och likväl hade Agaton Östholm för icke länge sedan varit en riktigt vacker karl och ganska ungdomsfrisk.
⁎
Klockan var öfver ett på natten. Ännu lyste det elektriska ljuset i stora lampan på bankdirektörens skrifbord, och själf satt han lutad öfver en hög fullskrifna papper. Han skref dock icke mera, utan stirrade ut i rummet, och minnets bilder drogo förbi hans ögon.
Han såg sin far, tyckte han, sitta vid chiffonierklaffen i det lilla rummet i träkojan som stått på samma plats, där bankdirektörens nya, ståtliga hus nu reste sig. Fadern hade också varit en arbetsam man, fastän under olika förhållanden. Han var en den tidens bank i egen person. Procentare, hade man kallat honom, det hade Agaton icke kunnat undgå att höra, men gubben hade ju icke gjort annat än sökt få pengarne så fruktbärande som möjligt.
Hvad var uppgiften för den nutidens penningeinrättning, i spetsen för hvilken Agaton Östholm stod? ... Stora, snillrika företag som kunde gifva arbete och bröd åt tusentals personer, sprida
