har inte något medlidande med mina stackars nerver.
— Misstag, min kära vän. Jag har stor respekt för dina nerver. De äro mina gamla vänner. Jag har nu i åtminstone tjugu år aktningsfullt hört dig tala om dem.
— Ack, du vet inte, hur jag lider.
— Men jag hoppas du hämtar dig och kommer att leva, så att du får se många unga män med en inkomst av fyra tusen om året slå sig ner i grannskapet.
— Det kommer inte att gagna oss, om tjugu sådana personer komma hit, eftersom du inte vill besöka dem.
— Lita på, kära du, att, när det blir tjugu, så kommer jag att besöka dem alla.
Mr Bennet var en så egendomlig blandning av livlig intelligens, sarkastisk humor, förbehållsamhet och nyckfullhet, att trots tjugutre års erfarenhet hans hustru ej hade lyckats komma underfund med hans karaktär. Hennes själ var mindre svår att pejla. Hon var en kvinna med medelgott förstånd, ringa bildning och ombytligt lynne. Då hon var missnöjd, inbillade hon sig att hon var nervös. Hennes främsta mål i livet var att få sina döttrar gifta; hennes glädje var att göra visiter och höra nyheter.
