skull, och för er egen skull laga, att det blir en verksam, duglig kvinna, som inte har fått någon storartad uppfostran, men som är i stånd att få en liten inkomst att räcka till ett bra stycke. Detta är mitt råd. Tag reda på en sådan kvinna, så snart ni kan, för henne till Hunsford, och jag skall besöka henne. Tillåt mig anmärka i förbigående, min vackra fränka, att jag inte räknar lady Catherine de Bourghs uppmärksamhet och vänlighet bland de minsta av de fördelar, jag kan erbjuda er. Ni kommer att finna hennes sätt att vara så utomordentligt fint, att det ej låter sig beskrivas, och jag tror, att hon kommer att finna behag i ert goda förstånd och er livlighet, i synnerhet om den senare modereras av den vördnadsfulla tystnad, som hennes rang ovillkorligen kommer att ålägga er. Så långt om min benägenhet i allmänhet att ingå äktenskap; återstår att omtala, varför mitt val föll på Longbourn i stället för min egen hemtrakt, där jag försäkrar er att det finns många älskvärda unga damer. Men saken är den, att då jag, som det är bestämt, kommer att ärva denna egendom efter er ärade faders död (må han dock leva ännu många år), kunde jag inte komma till någon klarhet i frågan på annat sätt än genom ett beslut att välja en hustru bland hans döttrar, för att förlusten för dem må bli så litet kännbar som möjligt, när den dystra händelsen inträffar, vilken, som jag redan har sagt, ännu må dröja i många år. Detta har varit mitt motiv, min vackra fränka, och jag smickrar mig med att det inte kommer mig att sjunka i er aktning. Och nu åtetstår för mig intet
