Sida:Stolthet och fördom.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
147

hon inte vill ha mr Collins, och mr Collins börjar säga, att han inte vill ha Lizzy.

— Och vad skall jag göra åt saken? Situationen tycks vara hopplös.

— Tala med Lizzy om saken själv. Säg åt henne, att du yrkar på att hon gifter sig med honom.

— Kalla hit henne. Hon skall få höra min mening.

Mr Bennet ringde i klockan, och miss Elisabet uppfordrades att komma till biblioteket.

— Kom hit, min flicka, utropade hennes far, då hon blev synlig. Jag har skickat efter dig för en viktig angelägenhet. Jag hör, att mr Collins har friat till dig. Är det sant? Elisabet svarade att det var så. Nå, och du har tillbakavisat detta hans anbud?

— Ja, det har jag gjort.

— Nåväl, nu kommer vi till huvudsaken. Din mor yrkar på att du skall antaga det. Är det inte så, min kära hustru?

— Jo, i annat fall vill jag aldrig mer se henne för mina ögon.

— Du befinner dig i ett olycksaligt dilemma, Elisabet. Från denna dag måste du bli en främling för en av dina föräldrar. Din mor vill aldrig se dig mer, om du inte gifter dig med mr Collins, och jag vill inte se dig mer, om du gör det.

Elisabet kunde icke låta bli att skratta åt ett sådant slut på affären, men mrs Bennet, som hade varit förvissad om att hennes man såg på saken så