Sida:Stolthet och fördom.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
156

allt. Jag vill läsa upp för dig den del av brevet, som i synnerhet sårar mig. Jag vill inte ha några hemligheter för dig.

»Mr Darcy längtar att få träffa sin syster, och, sanningen att säga, vi äro knappast mindre ivriga att få återse henne. Jag tror verkligen inte, att Georgiana Darcy har sin like, vad angår skönhet, elegans och talanger, och den tillgivenhet, hon väcker hos Louisa och mig, förhöjes till något ännu mera intressant av det hopp, vi våga hysa, att hon en gång skall bli vår syster. Jag vet inte, om jag någonsin förut nämnt för er mina förhoppningar med avseende på denna sak, men jag vill inte lämna trakten utan att anförtro er dem, och jag är viss på att ni inte kommer att anse dem oförnuftiga. Min bror beundrar henne redan mycket; han får nu ofta tillfälle att vara tillsammans med henne i största förtrolighet; hennes närmaste önska alla denna förbindelse lika livligt som hans egna, och jag tror, att en systers partiskhet inte vilseleder mig, då jag säger, att Charles i hög grad har förmågan att vinna en kvinnas hjärta. Då alla dessa omständigheter gynna denna böjelse och ingenting står hindrande i vägen därför, gör jag då orätt, käraste Jane, i att hänge mig åt förhoppningen om en tilldragelse, som kommer att betrygga så mångas lycka?»

— Vad säger du om dessa ord, min kära Lizzy? sade Jane, då hon slutat att läsa upp dem. Äro de inte tillräckligt klara? Förklara de inte uttryckligen, att Caroline varken väntar eller önskar, att jag skall bli hennes syster; att hon är fullständigt övertygad