— Låt oss vara tacksamma för att du bevarats för ett sådant tillstånd av känslolöshet.
— Jag kan aldrig vara tacksam för någonting i fråga om fideikommisset. Jag kan inte förstå, att någon kunnat vara så samvetslös och såsom fideikommiss borttestamentera ett gods till förfång för sina egna döttrar, och allt för mr Collins’ skull till på köpet! Varför skall han ha det mer än någon annan?
— Den saken lämnar jag åt dig själv att avgöra, sade mr Bennet.
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
Miss Bingleys brev kom och gjorde slut på allt tvivel. Redan den första meningen innehöll försäkran om att de alla hade slagit sig ner i London för vintern och slutade med att uttrycka hennes brors ledsnad över att han icke hunnit göra sin avskedsuppvaktning hos sina vänner i Hertfordshire, innan han lämnade trakten.
Hoppet var slut, alldeles slut, och då Jane kunde fortsätta läsningen av brevet, fann hon däri ej mycket, med undantag av brevskrivarinnans försäkran om sin tillgivenhet, som kunde skänka henne någon tröst. Lovprisande av miss Darcy fyllde till största delen brevet. Caroline framhöll åter hennes många behag, talade med stolthet och glädje om deras tilltagande förtrolighet och vågade till och med förutsäga uppfyllelsen av de önskningar, som hon uttalat i sitt
