lades nu också en, nämligen fullständig öppenhjärtighet. Allt vad Elisabet redan hade hört, hans anspråk på mr Darcy och allt vad han lidit av honom, erkändes öppet av honom och blev föremål för allas klander, och alla tänkte med välbehag på hur illa de tyckt om mr Darcy, innan de fått kännedom om saken.
Miss Bennet var den enda, som antog, att det kunde finnas några förmildrande omständigheter, som voro okända för societeten i Hertfordshire, hennes goda, uppriktiga hjärta, som aldrig förnekade sig, ville alltid visa överseende och framhöll möjligheten av misstag — men av alla de andra dömdes mr Darcy som den värste bland män.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Efter en vecka tillbragt under kärleksbetygelser och uppgörande av planer för framtida lycka kom lördagen, som tvang mr Collins att lämna sin älskvärda Charlotte. Det smärtsamma i skilsmässan kunde dock å hans sida lindras genom förberedelsen för mottagandet av hans brud, alldenstund han hade skäl att hoppas, att kort efter hans nästa besök i Hertfordshire den dag skulle utsättas, som skulle göra honom till den lyckligaste av män. Han tog farväl av sina släktingar på Longbourn med lika stor högtidlighet som förut, han önskade åter sina vackra fränkor hälsa och välgång och lovade deras far en ny tacksamhetsskrivelse.
