Sida:Stolthet och fördom.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

194

till middagen. Min visit blev inte lång, då Caroline och mrs Hurst skulle gå ut. Jag hoppas snart få se dem här.

Elisabet skakade på huvudet, när hon läst detta brev. Det övertygade henne om att endast en slump kunde yppa för mr Bingley, att hennes syster var i staden.

Fyra veckor förgingo, och Jane såg icke en skymt av honom. Hon försökte övertyga sig om att hon icke var ledsen däröver, men hon kunde icke längre vara blind för miss Bingleys ohövlighet. Sedan hon under fjorton dagar stannat hemma varje förmiddag och varje afton utfunderat en ursäkt för henne, kom hon äntligen på visit, men hon stannade en så kort stund och, vad mera var, hennes sätt var så förändrat, att Jane ej längre kunde sväva i villfarelse. Det brev, hon vid detta tillfälle skrev till sin syster, bevisar, vad hon kände.

»Jag är säker om att du, min kära Lizzy, vid närmare eftersinnande inte kan visa skadeglädje mot mig, då jag erkänner, att jag fullständigt bedragit mig med avseende på miss Bingleys tillgivenhet mot mig. Men, kära syster, ehuru vad som inträffat bevisar, att du hade rätt, tyck inte, att jag är egensinnig, om jag fortfarande vidhåller, att i betraktande av hurudant hennes beteende mot mig varit, mitt förtroende var lika naturligt som din misstanke. Jag förstår inte alls, vilket skäl hon hade att önska att komma på förtrolig fot med mig, men om liknande förhållanden åter skulle inträda, är jag viss på, att jag återigen skulle bli bedragen. Caroline