Hoppa till innehållet

Sida:Stolthet och fördom.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
196

att fälla ett hårt omdöme, vore jag nästan frestad att säga, att det ser ut som om falskhet vore med i spelet. Men jag vill försöka att bannlysa varje pinsam tanke och endast tänka på vad som skall göra mig lycklig — din tillgivenhet och min morbrors och mosters oföränderliga godhet. Låt mig höra av dig mycket snart. Miss Bingley nämnde någonting om att han aldrig mer skulle komma tillbaka till Netherfield, att hans vistelse där var slut, men hon kunde inte säga det med säkerhet. Det är bäst, att vi inte omtala det för någon. Jag är synnerligen glad, att du har så goda underrättelser från våra vänner i Hunsford. Du kan gärna göra dem ett besök tillsammans med sir William och Maria. Jag är viss på att du kommer att få det mycket trevligt där.

Din egen Jane.»


Detta brev gjorde Elisabet rätt ledsen, men hon repade åter mod, då hon betänkte, att Jane åtminstone icke längre skulle låta narra sig av systern. Allt hopp med avseende på brodern var nu fullständigt slut. Hon önskade icke en gång, att han åter skulle börja visa Jane uppmärksamhet. Han sjönk i hennes aktning för varje gång hon skärskådade hans karaktär, och som ett straff för honom ej mindre än en möjlig fördel för Jane hoppades hon uppriktigt, att han verkligen snart skulle gifta sig med mr Darcys syster, eftersom hon, enligt vad Wickham försäkrade, skulle komma honom att bittert sakna vad han förkastat.