Sida:Stolthet och fördom.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
200

deras omdöme om alla människor för övrigt — alltid skulle stämma över ens, låg i hans sätt ett deltagande, ett intresse, som gjorde, att hon kände med sig, att hon alltid skulle komma att hysa uppriktig sympati för honom, och hon skildes från honom i den övertygelsen, att han, vare sig han blev gift eller ungkarl, alltid skulle för henne framstå som mönstret för en älskvärd och behaglig man.

Hennes reskamrater följande dag voro icke av den art, att de minskade hennes goda tanke om honom. Sir William Lucas och hans dotter Maria, en gladlynt flicka, men lika tom på innehåll som sin far, hade ingenting att säga, som var värt att höra, och Elisabet lyssnade till dem med ungefär lika stort nöje som till vagnens skramlande. Hon tyckte om att höra galna historier, men sir Williams hade hon hört för länge. Han kunde icke omtala för henne något nytt om de underbara tillfällen, då han blivit adlad och presenterad vid hovet, och hans artigheter voro lika utnötta som hans berättelser.

Det var en resa på endast tjugufyra mil, och de började den så tidigt, att de voro framme vid Gracechurch Street vid middagstiden. Då de körde fram till mr Gardiners port, satt Jane vid ett fönster i salongen och iakttog deras ankomst, och när de kommo in i förstugan, stod hon där och välkomnade dem, och Elisabet, som kastade en prövande blick på henne, var glad att se, att hennes utseende var lika friskt och intagande som någonsin. I trappan stod en skara av små gossar och flickor, som i sin iver att få skåda sin släkting icke kunde vänta i