Sida:Stolthet och fördom.djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
35

stort bekymmer, och mr Darcys förklaring, varigenom hon återfått hela sin förra goda tanke om Bingley, lät henne ännu bittrare känna, vad Jane förlorat. Hans böjelse hade bevisligen varit uppriktig och hans uppförande tadelfritt, såvida man icke i någon mån kunde klandra hans blinda förtroende till sin vän. Hur smärtsam var icke då den tanken, att Jane gått miste om en ställning så önskvärd i alla avseenden, så rik på fördelar, utlovande så mycken lycka, och detta på grund av hennes egna familjemedlemmars dårskap och taktlöshet!

När till dessa betraktelser lades den visshet, hon fått om Wickhams karaktär, kan man lätt förstå, att hon, som annars sällan kände sig nedstämd till sinnet, nu var så bedrövad, att det var nästan omöjligt för henne att visa sig ens någorlunda glad.

Under den sista veckan voro de lika ofta inbjudna till Rosings som under den första tiden. Den sista aftonen tillbragtes där, och lady Catherine gjorde sig åter i detalj underrättad om deras resa, gav dem anvisningar om det bästa sättet att packa och framhöll så enträget nödvändigheten att lägga in klänningar på det enda rätta sättet, att Maria efter hemkomsten fann sig förpliktad att göra om hela förmiddagens arbete och packa om sin koffert.

Vid skilsmässan önskade dem lady Catherine med stor nedlåtenhet en lycklig resa och inbjöd dem att komma tillbaka till Hunsford nästa år, och miss de Bourgh ansträngde sig så pass, att hon neg och räckte handen åt dem båda.