ha något behag för mig — jag skulle bra mycket hellre vilja ha en bok.
Men Lydia hörde icke ett ord av detta svar. Hon lyssnade sällan till någon mer än en halv minut och brydde sig aldrig om att höra på Mary.
På eftermiddagen var Lydia mycket angelägen, att de andra flickorna skulle följa med till Meryton och se hur det stod till med litet var, men Elisabet satte sig ståndaktigt emot denna plan. Det skulle icke få sägas, att misserna Bennet icke kunde hålla sig hemma en halv dag, förrän de voro på jakt efter officerarna. Det fanns också ett annat skäl till hennes motstånd. Hon var rädd för att återse Wickham och var besluten att undvika det så länge som möjligt. Hon kände sig verkligen outsägligt glad över att regementet snart skulle förläggas på annan plats. Om fjorton dagar skulle det bryta upp, och så snart detta skett, hoppades hon, att hon icke skulle få något mera obehag för hans skull.
Hon hade icke varit många timmar hemma, förrän hon fann, att planen att tillbringa sommaren i Brighton, som Lydia antytt på värdshuset, ofta diskuterades av hennes föräldrar. Elisabet märkte genast, att hennes far icke hade den ringaste lust att ge vika, men hans svar voro på samma gång så obestämda och tvetydiga, att hennes mor, ehuru hon ofta blev modfälld, dock ännu icke förtvivlade om att lyckas till slut.
