Sida:Stolthet och fördom.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27

— Nåväl, sade Charlotte, jag önskar av hela mitt hjärta Jane framgång, och om hon blev gift med honom i morgon dag, skulle jag tro, att hon hade lika god utsikt att bli lycklig, som om hon studerade hans karaktär ett helt år. Lycka i äktenskapet beror helt och hållet på slumpen. Om kontrahenterna aldrig så väl känna varandras lynnen på förhand och om de äro varandra aldrig så lika, så befordrar det icke det minsta deras lycka. De bli alltid tillräckligt olika efteråt för att båda ha sin del av ledsamheter och det är bättre att känna så litet som möjligt av bristerna hos den person, tillsammans med vilken man skall framleva sitt liv.

— Jag måste skratta, Charlotte, men detta är inte riktigt. Du vet, att det inte är riktigt och att du aldrig själv skulle handla på detta sätt.

Sysselsatt med att iakttaga mr Bingleys uppmärksamhet mot hennes syster, var Elisabet långt ifrån att misstänka, att hon själv höll på att bli föremål för ett visst intresse i hans väns ögon. Mr Darcy hade i början knappast medgivit, att hon var vacker; han hade på balen sett på henne utan beundran, och när han träffade henne nästa gång, såg han på henne endast med kritiska blickar. Men knappast hade han gjort det klart för sig själv och sina vänner, att hon knappt hade ett vackert drag i sitt ansikte, förrän han började finna, att det hade ett ovanligt intelligent uttryck tack vare hennes vackra mörka ögon. På denna upptäckt följde åtskilliga andra, som voro lika förödmjukande. Ehuru han med sin kritiska blick hade iakttagit mer än en