Hoppa till innehållet

Sida:Stolthet och fördom.djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87

med all säkerhet inte skulle komma hit förrän i morgon, och innan vi lämnade Bakewell fingo vi verkligen veta, att ni inte väntades hem så snart. Han erkände sanningen av allt detta och sade, att han måst träffa sin inspektor och att detta varit orsaken till att han kommit några timmar före det övriga sällskapet, med vilket han rest. De inträffa i morgon bittida, fortsatte han, och ibland dem äro några personer, som räkna sig till era bekanta — mr Bingley och hans systrar.

Elisabet svarade endast med en lätt bugning Hon gick genast i tankarna tillbaka till sista gången, då mr Bingleys namn nämndes mellan dem, och om hon fick döma av uttrycket i hans ansikte, voro hans tankar upptagna av detsamma.

— Det är också en annan person i sällskapet, fortsatte han efter ett ögonblicks tystnad, som särskilt önskar bli bekant med er. Tillåter ni mig — eller är detta för mycket begärt — att jag presenterar min syster för er under ert uppehåll i Lambton?

Hennes förvåning över en sådan anhållan var verkligen för stor, för att hon skulle kunna veta, på vad sätt hon skulle gå in därpå. Hon kände genast, att vilken önskan miss Darcy än kunde hysa att bli bekant med henne, så måste den vara ett verk av hennes bror, och så till vida var den glädjande. Det var angenämt att veta, att hans förbittring icke hade kommit honom att hysa verkligen ofördelaktiga tankar om henne.

De gingo nu vidare under tystnad, båda försänkta