så artig icke allenast mot henne själv utan just mot de släktingar, om vilka han helt öppet hade yttrat sig med sådan missaktning, och när hon erinrade sig det sista stormiga uppträdet mellan dem i Hunsfords prästgård, var skillnaden så stor och gjorde ett så starkt intryck på henne, att hon knappast kunde underlåta att visa sin förvåning. Aldrig, icke ens då han var tillsammans med sina kära vänner på Netherfield eller med sina ädla släktingar på Rosings, hade hon sett honom så angelägen att behaga, så fri från dryghet eller envis förbehållsamhet som nu, då framgången av hans bemödanden icke kunde medföra några viktiga följder och då till och med bekantskapen med dem, mot vilka han visade sig uppmärksam, skulle ådraga honom löje och klander från damernas sida både på Netherfield och Rosings.
De besökande stannade hos dem över en halvtimme, och när de stego upp för att begiva sig av, bad mr Darcy sin syster förena sig med honom i att uttrycka deras önskan att få se mr och mrs Gardiner och miss Bennet på middag på Pemberley, innan de lämnade trakten. Miss Darcy följde villigt hans uppmaning, ehuru med en blyghet, som visade, att hon hade föga vana vid att bjuda främmande. Mrs Gardiner såg på sin systerdotter, ivrig att få veta, huru hon, som inbjudningen mest gällde, kände sig sinnad med avseende på dess antagande, men Elisabet hade vänt bort huvudet. Då hon emellertid antog, att denna undvikande hållning snarare vittnade om en ögonblicklig förlägenhet än om någon motvilja mot förslaget, och då hon såg, att hennes
