Sida:Stolthet och fördom.djvu/354

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100

hennes vänner och var angelägen om att göra henne bekant med hans syster. En sådan förändring hos en så stolt man uppväckte hos henne icke blott förvåning utan tacksamhet, ty den måste ha sin grund i kärlek, glödande kärlek, och det intryck, denna gjorde på henne, var på intet sätt oangenämt, om också hon hade svårt att klargöra det för sig. Hon högaktade, hon värderade honom, hon var tacksam mot honom, hon hyste ett verkligt intresse för hans välgång, och hon undrade endast, huruvida hon önskade, att denna välgång skulle bero på henne själv och huruvida det skulle främja bådas lycka, att hon använde den makt, som hon kände på sig att hon ännu ägde, att framkalla förnyandet av hans anbud.

På aftonen hade det uppgjorts mellan mostern och systerdottern, att miss Darcys utomordentliga artighet att besöka dem samma dag som hon anlände till Pemberley — hon hade nämligen kommit dit först till lunchen — skulle besvaras, ehuru den icke kunde fullt återgäldas, genom något hövlighetsbevis å deras sida. Man ansåg därför, att det skulle vara mycket passande att uppvakta henne på Pemberley följande förmiddag. Detta blev också beslutat. Elisabet var glad häröver, fastän hon, då hon frågade sig själv om skälet härtill, hade mycket litet att svara.

Mr Gardiner lämnade dem strax efter frukosten. Planen med fiskturen hade återupptagits dagen förut, och en bestämd överenskommelse hade träffats, att han skulle sluta sig till några av herrarna på Pemberley vid tolvtiden.