— Ja, och jag sade honom, att det inte skulle bli möjligt för oss att stå vid vårt löfte. Den saken är klar.
— Vad är klart? upprepade mrs Gardiner för sig själv, då hon skyndade in i sitt rum för att göra sig i ordning. Stå de på en sådan fot med varandra, att hon kan yppa hela sanningen för honom. O, om jag visste, hur saken står!
Men önskningar voro fruktlösa eller kunde i bästa fall endast tjäna till att förströ henne under den följande timmens brådska och oreda. Hade Elisabet haft tid att vara sysslolös, skulle hon haft klart för sig, att all sysselsättning var omöjlig för en så olycklig varelse som hon, men hon hade sin del av bestyr lika väl som hennes moster; bland annat måste biljetter skrivas till alla deras bekanta i Lambton med ursäkter för deras plötsliga avresa. Efter en timme var likväl allt klart, och då mr Gardiner under tiden betalat räkningen på värdshuset, återstod ingenting annat än att bege sig i väg, och inom kortare tid, än Elisabet kunde ha trott, befann hon sig efter alla morgonens ledsamheter sittande i vagnen och på väg till Longbourn.
FYRTIOSJUNDE KAPITLET.
— Jag har tänkt över saken igen, Elisabet, sade hennes morbror, då de åkte från staden, och vid närmare eftersinnande är jag vida mera böjd, än jag först var, att döma därom som din äldsta syster.
