FEMTIOANDRA KAPITLET.
Elisabet hade den glädjen att mottaga ett svar på sitt brev, så snart det var möjligt. Hon hade knappt kommit i besittning därav, förrän hon skyndade in i den lilla skogsdungen, där det var minst antagligt att hon skulle bli störd, och satte sig på en av bänkarna och beredde sig på ett glatt budskap, ty brevets längd övertygade henne om att det icke innehöll ett avslag.
Gracechurch Street, 6 sept.
- Min kära Lizzy!
Jag har just mottagit ditt brev och skall använda hela denna förmiddag på besvarandet därav, då jag förutser, att en liten skrivelse inte kan innehålla allt, vad jag har att omtala för dig. — Jag måste bekänna, att jag är överraskad över din anhållan, jag hade icke väntat mig en sådan från dig. Tro emellertid inte, att jag är ledsen på dig, ty jag vill bara låta dig veta, att jag inte hade föreställt mig, att sådana förfrågningar voro nödvändiga på din sida. Om du inte förstår mig, förlåt min ohövlighet. Min man är lika överraskad som jag, och ingenting annat än övertygelsen om att du är en i saken intresserad part skulle ha förmått honom att handla så, som han har gjort. Men om du verkligen är okunnig om saken, måste jag uttrycka mig tydligare.
Samma dag som jag kom hem från Longbourn, fick min man ett högst oväntat besök. Mr Darcy
