Om ni inte är så medlidsam, att ni kommer och äter middag i dag tillsammans med Louisa och mig, löpa vi risk att hata varandra under återstoden av vårt liv, ty en hel dags tête-a-tête mellan två kvinnor kan aldrig sluta utan gräl. Kom så snart ni kan efter mottagandet av dessa rader. Min bror och de andra herrarna skola äta middag med officerarna.
— Med officerarna! utropade Lydia. Det förvånar
mig, att moster inte talade om det för oss.
— Äta middag ute, sade mrs Bennet, det är mycket olyckligt.
— Kan jag få vagnen? frågade Jane.
— Nej, kära barn, det är bäst, att du rider, därför att det ser ut, som det skulle bli regn, och då måste du stanna över natten.
— Det skulle vara en bra plan, sade Elisabet, om du vore säker på att de inte skulle erbjuda sig att skjutsa henne hem.
— Å, men herrarna måste ha mr Bingleys vagn för att fara till Meryton, och Hursts ha inga hästar till sin.
— Jag skulle mycket hellre vilja åka.
— Men kära barn, pappa kan inte avvara hästarna, det är jag säker på. Man behöver dem för jordbruket, eller hur, min gubbe?
