känslor voro sådana, tyckte han, att det endast återstod att säkerställa och påskynda ett giftermål, vilket, som han i sitt första samtal med Wickham med lätthet inhämtade, aldrig varit hans avsikt. Han erkände, att han varit tvungen att lämna sitt regemente på grund av vissa högst tryckande hedersskulder, och han drog icke i betänkande att tillskriva Lydias dårskap ensamt alla de ledsamma följderna av hennes flykt. Han ämnade omedelbart lämna sin post vid regementet, och vad hans kommande utsikter angick, hade han icke saken synnerligt klar för sig. Han måste bege sig till någon plats, men han visste icke vart, och han visste, att han icke skulle få något att leva av.
Mr Darcy frågade honom, varför han icke hade gift sig med din syster genast. Ehuru mr Bennet icke ansågs vara särdeles rik, skulle han dock ha varit i stånd att göra något för honom, och hans ställning måste ha blivit förmånligare genom giftermålet. Men till svar på denna fråga erfor han, att Wickham ännu närde hoppet att knyta en fördelaktigare äktenskapsförbindelse på annat håll. Under sådana omständigheter var det dock icke antagligt, att han skulle stå emot frestelsen, om man erbjöd honom omedelbar pekuniär hjälp.
De träffades flera gånger, ty det var många frågor som man skulle avhandla. Wickham ville naturligtvis ha mera än han kunde få, men förmåddes slutligen att taga reson.
Sedan allting blivit klart mellan dem, var mr Darcys nästa steg att underrätta din morbror därom,
